matalltsa.blogg.se

 

 

För länge sedan såg jag en märklig rot i en liten låda på grönsaksavdelningen på Coop. När jag tittade närmare såg jag att det var färsk ginsengrot. På Coop! Jag blev lite impad, även om jag inte riktigt vet hur man använder ginseng. Hem och googla. Jag hittade direkt något som fångade min uppmärksamhet, och det var denna soppan. Jag älskar ju koreanskt, så jag kände att jag var tvungen att testa det. Ginsengroten försvann dock från Coop, och de verkade inte köpa in fler, så soppkokandet lades på is. Tills jag hittade de små torkade röda dadlarna på Kina Center Livs på Möllan. "Nu!" tänkte jag. Men nej. Ingen ginseng. Dadlarna hamnade i en låda i skafferiet. Ingen soppa utan ginseng. Men nyligen råkade jag hitta färsk ginseng, och kom genast att tänka på soppan! Jag köpte den illa kvickt, och vips hade jag alla konstiga ingredienser jag behövde. Blev det gott? Det blev rissoppa, och ärligt talat, filippinsk rissoppa slår denna med hästlängder. Men resan hit var ju fin. Och sen är ju ginseng bra för kropp och knopp.

 

4 kycklinglår

1dl ris

4-6 torkade, röda dadlar

1 färsk ginsengrot

5 vitlöksklyftor, hela

2 salladslök, hackade

Salt

Svartpeppar

 

Häll alla ingredienserna förutom salladslöken i en gryta och täck med vatten. Koka upp och skumma av. Sänk värmen och låt puttra under lock i 40min. Rör om då och då. Servera soppan toppad med salladslök.

 

 

 

Torkade, röda dadlar. Heter jujube på japanska, tror jag. Smakar lite som katrinplommon, så om man inte kan få tag på dessa kan man ha det som substitut. Substitut till ginseng vet jag dock inte. Man kanske kan utesluta den helt, för handen på hjärtat; jag kände inte av någon distinkt ginsengsmak. Dessutom luktade den inte gott. Lite murket liksom. Typiskt sånt som anses vara nyttigt!

 

 

 

 

 

 

 

Thailändsk currygryta är mitt svar på snabbmat. Alltså, inte hämtmat men inte heller hemmagjord currypasta. Färdig currypasta man kan köpa i affärer med asiatiskt sortiment. Hemligheten ligger i allt smått man lägger i för att piffa till det ytterligare. Jag brukar ha mycket fisksås, några limeblad och extra chili. Ibland slänger jag i extra vitlök och ingefära. Ibland sockrar jag lite. Det finns mycket man kan göra för att få curryn extra god. Igår pressade jag i lime och lät limeskrutten(?) koka med. Jag smaksatte även med lite tamarindpasta. Väldigt gott resultat, om man gillar när det är lite syrligt!

 

3 personer

3dl sojabitar (eller 2 kycklingfiléer, eller 3dl räkor med skal, eller 300g fläskkött)

½ paket kinesisk vattenspenat, delat i 3 delar (finns att köpa i butiker med asiatiskt sortiment. Kan ersättas med annan grönsak som passar, t.ex. salladskål eller vanlig spenat)

1msk thailändsk röd currypasta

1 burk kokosmjölk

½ dl vatten

3-4 limeblad

2msk socker

Saften från ½ lime

½ "limeskrutt"

2tsk tamarindpasta

2-5msk fisksås

En nypa ajinomoto (natriumglutamat, kan uteslutas om man är skraj för "tillsatser".)

2-3 röda chili, hela men med ett snitt tvärs igenom

 

Koka upp lättsaltat vatten och låt sojabitar sjuda i 3min. Häll av vattnet och sätt sojabitar åt sidan. häll i hälften av kokosmjölken i en gryta och blanda med currypastan. Låt puttra i 5min utan lock. Blanda i resterande kokosmjölk, vatten, chili, limeblad, socker, tamarindpasta, ajinomoto, limesaft och limeskrutt. Koka upp och sänk till låg värme. Låt puttra under lock i 25min. Tillsätt vattenspenaten och låt puttra ytterligare 5min. Smaka av med fisksås och socker. Servera med ris.

 

Jag gjorde misstaget att låta vattenspenaten koka med tillsammans med allt. Resultat blev brun vattenspenat. Det är lika gott, men inte lika fint.

 

 

 

 

Lite romantisk meny kanske, men om något kök i världen skulle kunna beskrivas som romantiskt så tror jag att det persiska ligger bra till! Denna gryta som egentligen heter khoresh fesenjan, innehåller något så udda som valnötter och granatäppelsirap. Det blir en lite parfymig smak av sirapen. Valnötterna blir annorlunda när det fått stå och puttra i 2-3h, den där lite bittra smaken de kan ha försvinner. Riset var egentligen en blandning av överblivet jasminris och basmatiris. Jag blandade det och återuppväckte det genom att peta ner några kardemummakärnor i det och ånga med några stänk rosenvatten. Att ånga eller steka det är de bästa sätten att få några dagar gammalt ris att bli gott igen. 

 

När jag gjorde denna maträtt första gången använde jag kycklingfilé, men efter 2 timmars koktid blev det jättetorrt. Jag föreslår att man använder kyckling med skinnet kvar, t.ex. min favoritdel; kycklinglåren. Jag använde dock sojabitar, och de blir inte torra och tråkiga efter 2 timmars puttrande. Grytan går dock miste om kycklingsmaken, men jag tycker inte det gör så mycket, när grytan smakar så mycket som den gör ändå. Till serverade jag naturell yoghurt smaksatt med färsk mynta och hackad gurka.

 

3-4dl soja- eller quornbitar, eller 3-6 kycklinglår

1dl granatäppelsirap

4,5dl valnötter, grovt hackade

½ gullök, hackad

1-2msk socker

2-4dl vatten

1tsk gurkmeja

En nypa kanel

1msk rapsolja

Salt

Svartpeppar

 

Fräs valnötter i en gryta, tillsätt granatäppelsirap och 2dl vatten och låt puttra under lock i 30-40min. Fräs löken under tiden i en stekpanna, tills gyllene. Tillsätt gurkmeja, kanel, socker, salt och peppar. I med sojabitar eller kyckling och bryn tills det tagit färg. Blanda med valnötterna och granatäppelsirapen. Häll på mer resterande mängd vatten och låt puttra under lock i 2h. Om det fortfarande är vattnigt efter 2h ska man koka det längre, utan lock så att det reduceras. Grytan ska ha en ganska tjock konsistens. Smaka av med

socker, salt och peppar. Servera med basmatiris (kan rekommendera min ångade variant!) och yoghurt.

 

Granatäppelsirap. Hittade denna på utländska hyllan på Ica. Annars kan man få tag i det i butiker med persiskt sortiment.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I lördags gjorde jag en maträtt som min vän lagt upp på sin blogg. Det är en indisk maträtt med bland annat kyckling, ris, saffran, cashewnötter och russin. När jag smakade den i lördags fick jag flashback, det påminde väldigt mycket om en persisk maträtt jag blev bjuden på av en kompis från Iran, när jag bodde i Göteborg för några år sedan. Jag tror att det var mitt första möte med persisk mat, och jag blev så förvånad över att min anti-russin-i-mat-attityd försvann. Det är verkligen något jag inte tycker man kan utesluta i denna maträtt, även om man inte är förtjust i det. Min sambo avskyr russin hur man än serverar det vanligtvis, men han märkte faktiskt inte att det var det i!

Tillagningen innefattar en del steg, men det är verkligen värt det, för det är supergott!

 

 

 

 

Helstekt kyckling - finns det ett bättre sätt att tillaga kyckling på? Det saftiga köttet, det krispiga skinnet... Och så är det svårt att misslyckas med!

Receptet till detta är inspirerat av en middag som serveras i filmen "It's complicated", när Meryl Streep ska bjuda Alec Baldwin på hans favoriträtt. Som vanligt blir jag nyfiken och måste testa, och oj, så gott! Känns väldigt amerikanskt med potatismos till helstekt kyckling, men det funkar!

Kycklingen var ekologisk, första gången jag köpt det faktiskt. Anledningen är priset. 177kr/kg är ett saftigt pris. Me när jag var i affären jag hittade en med nedsatt pris, och tänkte att jag väl kunde unna mig en ekologisk för en gångs skull. Jag måste faktiskt säga att den smakar lite annorlunda. Den smakar faktiskt mer.

 

Kycklingen:
1 hel kyckling (jag hade en ekologisk på ca 1,7kg)

50g smör, rumpstempererat

3 vitlöksklyftor, pressade

2,5msk franska örter (fryst kryddblandning från Findus)

Salt

Svartpeppar

Saften från ½ citron

Rivet skal från 1 citron

1/3 purjolök, delad i 2 bitar

2 lagerblad

2msk olivolja

 

8-10 medelstora potatisar, skalade och tärnade

50g smör

2dl mjölk

Salt

 

1 paket färsk haricot verts, halverade

2tsk aromat

1msk olivolja

 

Blanda samman smör, 2msk franska örter, citronskal och saft, vitlök, salt och svartpeppar. Tryck in kryddsmöret under skinnet, och pressa ut så det fördelas jämnt. Gnid in kycklingen med olivolja, salt, peppar och ½msk franska örter. Fyll kycklingen med den citronhalva som du pressat saften från, purjolöken och lagerbladen. Bind upp kycklingbenen. Lägg i en ugnsform och häll på 1dl vatten i botten. Stek i 30min på 190°C. Ös kycklingen då och då med buljongen som bildas. Öka värmen till 230°C efter 30 minuter, och stek vidare i 25 minuter. Fortsätt ösa emellanåt. Ta ut och stick med en provsticka i den tjockaste delen. Är saften som sipprar ut röd är den inte klar. Sätt då in i ugnen på 200°C och stek 10 minuter, ta sedan ut och kolla igen. Upprepa ifall den inte är klar. Observera att när du sedan skär upp kycklingen så kan benen vara röda eller rödaktiga. Detta är inget farligt, det är om du ser att köttet är uppenbart rött eller om det rinner blod som det inte är klart. Dessutom är det inte så stor risk att svensk kyckling innehåller salmonella. När kycklingen är klar ska man låta den vila i 15 minuter innan man skär upp den.

 

Koka potatistärningar i 12 minuter. Häll av vattnet och mosa med en potatisstöt. Blanda i smöret och sedan mjölken, om det blir för torrt är det bara att blanda i mer mjölk. Smaka av med salt.

 

Hetta olivolja i en stek- eller wokpanna. Stekt haricot verts snabbt med aromaten. Servera med potatismos och kyckling.

 

 

 

 

Oftast när jag har brist på middagsinspiration (händer sällan) så kan det hända att jag frågar min sambo ifall han är sugen på något speciellt. Detta är alltså en nödlösning, för jag vet vad jag får för svar. Antingen en lååång tystnad och sedan "jag vet inte", eller en lååång tystnad följt av "falukorv". Visst, jag gillar falukorv, men om vi skulle ätit det så ofta som han velat hade jag sett ut som en falukorv. Nej, att fråga honom om middagsinspiration är en säker biljett till middagsfrustration. Men häromveckan hände faktiskt något. Han hade en middagsrequest, för en gångs skull. Flygande Jakob. Det var länge sedan jag gjorde det, och det är faktiskt gott i all sin enkelhet. Så i fredags blev det just Flygande Jakob till middag, till min sambos stora glädje.

 

2 kycklingfiléer (jag hade 2 färska med skinn)

2 banananer, skivade

1 paket bacon, strimlat

2,5dl matlagningsgrädde

1dl ketchup

2msk sweet chilisås

1 näve naturella cashewnötter (eller jordnötter, men jag föredrar cashew)

100g riven ost

1msk italiensk salladskrydda

Salt

Svartpeppar

 

Sätt ugn på 200°C. Krydda kycklingfiléerna med salt och peppar. Hetta olja i en stekpanna och bryn filéerna tills de fått fin färg på båda sidor. Sätt åt sidan att svalna något. Knaperstek baconstrimlorna och låt rinna av på hushållspapper. Blanda grädde, ketchup, sweet chilisås och italiensk salladskrydda i en skål. Skiva kycklingfiléerna i 2 cm tjocka skivor och lägg i en ugnsform. Strö över bacon, och fördela bananskivorna över. Häll på gräddbladningen så det täcker allt. Strö över den rivna osten och grädda i ugnen tills osten fått fin färg, i ca 20-25min. Ta ut och strö över cashewnötter. Servera med ris.

 

 

 

 

Det är synd om min sambo. Han älskar potatis, men blir serverad ris nästan varje dag. Alltså, han tycker ju om ris också, men potatisen, den är helig. Jag tycker den kan vara svår. Jag lagar ju nästan aldrig mat som passar med potatis! Men något som både jag och min sambo tycker väldigt mycket om är potatisklyftor och aioli. Äter det som chips med dipp. Men detta är ingen vardagsmat för mig. Detta är typisk comfort food som passar helgen till. 

Jamaican jerk är en kryddblandning med bland annat kryddpeppar, scotch bonnet chili och vitlök. Denna kryddblandning kan man ha till allt från fläskkött till fisk. Jag gjorde den med kycklingben, perfekt fingermat! Ärligt talat var det ingen favorit för mig (sambon gillade det dock skarpt!), men jag upptäckte iallafall scotch bonnet chili! Den är stark och söt och påminner mycket om paprika, både till utseende och smak. Kan tänka mig dessa små godingar fyllda med getost kanske?

 

 

 

 

Det finns en restaurangkedja i Filippinerna som heter Max's restaurant, där de serverar filippinsk husmanskost. De har faktiskt bra kvalité på maten där, trots att det är en kedja. En av deras mest älskade rätter är "Max's fried chicken", och den är supergod! Den är friterad, men den har inte panerats eller doppats i frityrsmet, utan det är själva skinnet som friterats. 

Egentligen var det meningen att jag skulle göra denna maträtt i helgen, men det dök upp så mycket annat att det helt enkelt inte blev av. Att ställa mig och fritera kyckling en vardag är inget jag normalt skulle göra, men nu blev det så.

Jag gillar att kombinera kyckling tillagat på detta vis med en filippinskt grönsakswok som heter pinakbet. Det är en mix av filippinska grönsaker,bagoong (bagoong är fermenterad fisk eller skaldjur, alltså restprodukten vid tillverkning av fisksås) och om man vill, strimlor av fläskkött. Jag brukar dock ha utan fläskkött. Anledningen till att jag alltid kombinerar dessa rätter är eftersom det påminner mig om när jag var i Filippinerna -95. Vi hade åkt buss upp i bergen (en skakig historia på 6h, ughh) för att kolla på de berömda risterrasserna. Jag minns att vi sitter på en restaurang och kollar ut över de dimhöljda bergstopparna. Luften är frisk och det är kyligt, ungefär som en tidig, svensk sommarmorgon. Regnet hänger i luften, men det gör ingenting, för det är bara så skönt att slippa den klibbiga hettan och förorenade luften vi var tvungna att stå ut med i Manila. Jag minns att vi ville ha kyckling, och att den var friterad precis som på Max's. Servitrisen rekommenderar att vi beställer pinakbet till, så det gör vi. A match made in heaven, så gott det var! Så nu när jag äter det, förnimmer jag känslan som jag hade där uppe, för så länge sedan. Lukten av pinakbet påminner mig fortfarande om detta ställe. Det är konstigt men fascinerande, hur minnen och mat kan hänga ihop på detta vis.

 

Kycklingen:
1 hel kyckling

3dl vatten

1dl fisksås

Salt

Svartpeppar

5-6dl neutral matolja, t.ex. rapsolja

 

1/3 ampalaya  (bitter melon), urkärnad och tärnad

1/3 aubergine, tärnad (eller 2-3 miniaubergine, behålles hela)

5 okra, delade på hälften

2-3 stjälkar sitaw (long beans) eller färsk haricot verts, hackad i 5cm långa bitar

½ gullök, hackad

1 tomat, tärnad

50-100g av någon slags pumpa (helst kabocha, men jag har aldrig hittat det, så jag har använt både muscat och butternut, och det funkar), tärnad

1dl vatten

2cm ingefära, finhackad eller riven

1-2 vitlöksklyftor, finhackade eller rivna

2-4msk bagoong (fermenterad fisk- eller skaldjurspasta)

Ev. 50-100g strimlat fläskkött

 

Ampalaya

 

 

Sitaw

 

 

Kabocha

 

Okra

 

Såna här små söta aubergines kan man ibland hitta i någon liten butik med asiatiskt sortiment.

 

 

Börja med ampalayan. Som man kan gissa utifrån det engelska namnet så är detta en besk grönsak. Jag har alltid haft svårt för den, men det känns ändå som en viktig del av pinakbet, man vill ändå ha en hint av bitterhet i denna maträtt. Jag har kommit på ett sätt att få väck det värsta, och om man som jag har lite problem med alltför beska smaker så bör man göra detta.

Halvera ampalayan och kärna ur den. Hacka och blanchera i saltat vatten (=koka upp saltat vatten och koka ampalayan i 1min). lägg därefter bitarna i saltat isvatten i 20min.
När detta är gjort kan du sätta ampalayan åt sidan och börja med kycklingen. Till kycklingen behöver du en ånginsats, eller som en del säger; en pastakastrull. Alltså, det är en insats med små hål i, som man får med en del kastruller. Jag har aldrig förstått vitsen med att koka pasta i en sådan, hur svårt är det att hälla ut vattnet liksom? Nej, jag står fast vid att det är en ånginsats. Mycket mer praktiskt än en pastakastrull. Hursomhelst, blanda vatten och fisksås i en kastrull och placera kycklingen i en ånginsats ovanför kastrullen med vatten. Koka upp och låt puttra under lock så att kycklingen ångas, i 45min. Släng förresten inte vattnet som ångat kycklingen när den är klar! Massa göttig juice från kycklingen har droppat ner och har gjort en ljuvlig buljong som man kan ha t.ex. när man gör soppa. Skopa bara ur fettet som samlats vid ytan med en sked först, sen är det bara att frysa in.

Ok, åter till ämnet. Låt kycklingen svalna på ett fat när den ångats färdigt. När kycklingen är tillräckligt sval, gnid in den med salt och peppar efter smak. Hetta olja i en kastrull och lägg försiktigt i kycklingen och fritera i ca 12min/sida. Håll koll på färgen på skinnet, det är lätt hänt att det blir för varmt. Var även väldigt, väldigt försiktig när du vänder och flyttar runt kycklingen så att det inte stänker upp olja, kokande olja kan bli upp emot 300°C! Bästa tipset är att alltid vända saker ifrån dig när du lägger ner saker i oljan. En stor kyckling kan vara lätt att tappa, så jag använder en stor gaffel och en stekspade när jag ska vända den. Magen på kycklingen är perfekt att ha gaffeln i, och stekspaden använder man som stöd undertill. När kycklingen iallafall fått fin färg till slut kan du låta den svalna och rinna av på hushållspapper.

 

Börja med pinakbeten när kycklingen rinner av. Sautera gullök, vitlök, ingefära,tomat och ev. fläskkött i lite olja i en gryta eller stekpanna. Häll i 1dl vatten och pumpan när tomaten börjar bli lite mosig och låt puttra 6min. Känn efter om pumpan känns mjuk, om inte så låt den koka någon minut till. När pumpan är bra, tillsätt resten av grönsakerna och bagoongen, låt puttra 2-3min. Servera med kycklingen och ris.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Adobo är nog den kändaste filippinska maträtten. Det är riktigt lätt att göra, och riktigt gott! Jag är dock lite osäker på måtten, så mina mått kommer vara på ett ungefär, mer som en riktlinje. Det bästa är om man smakar av under matlagningens gång och känner efter vad som behövs. Det är så få ingredienser, så det enda man ska se till är att balansen mellan sältan från sojan och syran från vinägern är i balans. Detta är ju helt upp till ens egen smak, vissa gillar saltare och vissa gillar surare.

Adobo kan göras på vad som helst; kyckling, fläskkött, nötkött, grönsaker (t.ex. på kinesisk vattenspenat) - you name it. Men det vanligaste är kyckling och fläsk. Om man vill kan man blanda t.ex. kyckling eller fläsk, det funkar riktigt bra ihop i denna maträtt faktiskt!

Första gången jag gjorde adobo följde jag ett recept jag hittat på internet. Det var en lång ingredienslista som innefattade allt från lagerblad till majsmjölsredning. Jag var inte så förtjust i resultatet, dock. Det smakade inte som mammas eller mina släktingars adobo. Det slutade med att jag helt enkelt freestylade en dag, och bara blandade vinäger, soja och vitlök. Och tadaa! Resultatet var som adobo ska smaka! Jag vet, jag borde kanske bett min mamma om receptet, men jag tänkte inte så långt, uppenbarligen. Så anledningen till att jag inte har några exakta mått på denna maträtten är att jag aldrig mäter själv. Jag kör på känsla, helt enkelt.

 

2-4 bitar kycklinglår (eller annan kycklingdel med skinn och ben. Eller annat kött, i 2,5cm-tärningar)

2dl soja, helst filippinskt, men japansk funkar också

1-2dl kokosvinäger, eller vitvinsvinäger om man inte kan få tag på kokosvinäger

2-4 vitlöksklyftor, pressade

Ev. lite svartpeppar (jag använder inte det i denna maträtt, faktiskt)

Olja

 

Detta är filippinsk soja och filippinsk kokosvinäger.

Vinägern har en väldigt ren smak, och är näst intill oumbärlig i det filippinska köket.

 

Blanda vinäger, soja, vitlök och ev. svartpeppar i en gryta. Smaka av och justera ifall det är för salt eller för surt. Syran och sältan ska vara lika, i balans liksom. Lägg i kycklingen och koka upp. Sänk värmen, sätt på locket och låt puttra i 10min. Vänd på kycklingen och låt puttra ytterligare 10min. Sätt grytan åt sidan och hetta olja i en stekpanna. plocka ur kycklingbitarna ur grytan och stek tills de fått fin stekyta på båda sidorna. Lägg tillbaka kycklingen i grytan och servera med ris och en tomatsallad:

Bilden gör inte denna fantastiska maträtt rättvisa, men ni får ta mig på mitt ord: SARAP SARAP NAMAN! (betyder typ "skeeetagott" på tagalog)

 

 

 

 

Ok, detta är verkligen ett vardagsrecept. Det är inget fancy eller svårt överhuvudtaget, bara lättätet, lättlagat, billigt och skönt. Maträtten i sig är faktiskt inget sådär speciellt, smakar lite som hämtmat (fast stark!), men ibland vill man kanske bara ha det, i all sin enkelhet. Dak dori tang är en koreansk maträtt man äter till vardags. Om man vill kan man ha potatis i, men det hade inte jag. Jag tror inte man ska ha röd paprika i egentligen, men det hade jag. Sen ska man egentligen ha kyckling i, helst med ben och skinn så man får så mycket smak av kycklingen som möjligt, och för att det inte ska bli så torrt som det ju lätt blir med kycklingfilé. Men jag använde quornbitar. Tycker de blir saftigare än kycklingfilé i grytor, och sen är det lite nyttigare. Alltid något.

 

150-200g quornbitar (eller kyckling, med ben kanske man ska ha 250g)

1 gullök, strimlad

1 röd paprika, strimlad i 2cm-stavar

2 små morötter, strimlade i 2cm-stavar

3-4msk japansk soja

Svartpeppar

Sesamolja

1tsk socker

1dl vatten

2msk gochujangpasta (koreansk, fermenterad chilipasta)

gochugaru (koreanska chiliflingor, om man inte vill ha det så starkt kan man nöja sig med 1tsk, men jag gillar starkt och hade 2msk i)

1 stor vitlöksklyfta, finhackad

Ev. 2 medelstora potatisar, skalade och skuren i 2cm-tärningar

 

Hetta upp sesamolja i en gryta. Fräs morötter, vitlök och lök. Tillsätt sedan quornbitarna eller kycklingen och bryn på alla sidor. Släng i paprika och fräs en stund. Häll i soja, vatten, socker, svartpeppar, gochujangpasta och gochugaru. Rör om väl, sänk värmen och låt puttra under lock i 15min, rör om då och då. Om man har potatis i kan man kolla om potatisen är klar, låt annars puttra 5min till. Servera med ris och kanske kimchi, om man har det hemma.

 

 

 

Detta är koreansk, fermenterad chilipasta; gochujang.

 

Såhär ser gochujang ut, tjock och mörkt röd. Den smakar starkt, kryddigt och lite sött och är supergod!

 

 

Gochugaru; koreanskt chilipulver. Ja, de sålde detta endast i 1kg-förpackningar.

Denna kommer räcka hela livet känns det som.

 

Såhär ser gochugaru ut. Lite grövre än vanligt chilipulver.

 

Dak dori tang.

 

 

 

 

Jag har precis haft en persisk period. Färska örter, granatäppelsirap och valnötter... Om nom nom! Det tar en evighet att laga för nästan all persisk mat jag testat att laga är långkok och innefattar avancerad risångning (vad är dealen med att ÅNGA riset? Vad är det för fel på min trusty ol' riskokare!?) Men tiden det tar är värt det, tro mig!

Igår lagade jag en rätt som heter shevid baghali polow och morgh. Det säger inte så mycket, men det betyder alltså ris med bondbönor och dill och kyckling. Det är sån mat som tar ungefär 2,5h att göra, allt som allt. Jag satte igång 19.30, så det blev liiite väl sent, men jag fuskade med tiderna lite. Hade nog dött av lågt blodsocker annars. Insåg att det var en sån där evighetsrätt när jag redan börjat med det, och jag hade varit och spinnat och var sjuuukt hungrig. Men jag överlevde.

Nedan ser ni några av ingredienserna. Älskar bondböna mot mitt rustika köksbord, känner mig som Per Morberg. Observera att jag även har färsk gullök, och detta är mycket viktigt för denna rätt... Nej jag skojade bara, jag hade några halvruttna färska gullökar i kylen som jag ville bli av med, så jag skalade bort det äckliga. Visst motsvarar 4 så små lökar ½ stor gullök? Äsch, vem bryr sig, LÖK ÄR GOTT!

 

2 mått basmatiris (jag använder samma rismått som till min riskokare)

2dl bondbönor

1dl dill

1tsk gurkmeja

½tsk kanel

½ påse saffran

1msk rapsolja

25g smör

Salt

Vatten

 

3-4 kycklinglår

½ gullök

3 vitlöksklyftor

½ påse saffran

1tsk gurkmeja

1tsk kardemumma

juice från 1 lime

1msk rapsolja

Salt

Svartpeppar

3dl vatten

 

Först och främst ska jag nog klargöra att jag medvetet inte satt ut några mått på salt och peppar. Det är en smaksak, så krydda efter behag! Och vattnet på riset var jag inte heller säker på, eftersom jag ögonmåttade (läs:gissade) men jag skulle tippa på... 5dl kanske? Det är inte så noga, häll på tills det känns lagom (som en grötig soppa, typ)

Börja med att tvätta riset tills risvattnet är klart. Blötlägg det sedan i dubbelt så mycket vatten som ris + 1msk salt i 1h. När det är klart så kokar du upp 4dl vatten och kokar riset i 10min tills det är "al dente". Skölj riset i kallt vatten och sätt åt sidan. Diska grytan, och hetta matolja i samma gryta. Nu ska du bygga en pyramid bestående av ris, dill och bondbönorna. Det låter avancerat, men det är det inte. Börja med att täcka botten av grytan med ris, häll på lite dill och bondbönor. Fortsätt sedan likadant, fast mindre och mindre så det blir som en pyramid. När detta är klart ska du göra lufthål i pyramiden så att ångan kan ta sig ut från botten. Stick ner en matkniv eller nåt på 3 olika ställen helt enkelt. Sätt lock på glänt (JÄTTELITE glänt, annars bränns riset fast i botten. Fast det kommer det göra ändå.) Låt riset ånga på låg-medium värme i 10-15min. När det ångat klart slänger du i smör, vatten (de där 5dl jag skrev om tidigare) och saffran. Låt småputtra på låg värme i 50min.

 

Nu kan du börja med kycklingen! Hacka gullök och vitlök. Sautera gullöken i olja i en stekpanna tills den börjar se genomskinlig ut. Släng i vitlök och gurkmeja och sautera snabbt. Lägg i kycklinglår, salt och peppar och kardemumma och bryn på alla sidor. Häll på 2dl vatten och låt puttra på ganska låg värme i 30min. Efter dessa 30min blandar du i saffran och häller på ytterligare 1dl vatten, om det behövs, d.v.s. om det inte finns något vatten kvar, och låt puttra i 15 min. Häll på limejuice över kycklingen och låt puttra 15min till. Smaka av och servera kycklingen och den lök som blivit till en slags geggamoja ovanpå riset, så blir det en sån här snofsig maträtt á la Gordon fucking Ramsay:

 

 

 

Ok, riset är ju pain in the ass att göra, för att uttrycka det milt! Jag är ju en risälskare och vet inte vad jag gjort utan min älskade riskokare. Den går varm här hemma flera gånger i veckan. Men enligt detta recept var det MYCKET VIKTIGT att följa alla steg. Detta eviga ristvättande och ångande är något som verkar viktigt i det persiska köket, då jag läst på flera ställen att det gör det mycket godare, och att det är så man hanterar ris. Jag tvingade min sambo att säga att riset var extra gott igårkväll eftersom jag stått och slitit med skiten hur länge som helst. Han sade att det var extra gott (med bitch slapen hängande över huvudet, visserligen) men ärligt talat så var det ingen skillnad. Det är RIS, hur stor skillnad kan det bli? Visst, kvalitén på riset spelar stor roll, men har man en RISKOKARE behöver man oroa sig över om det bränner fast i botten eller om vattnet tar slut. 2 mått ris och 3 mått vatten, "cook" och så sköter det sig självt och stänger av sig OCH håller värmen tills man behagar inmundiga detta vita guld. Men ok, detta var ju en trevlig liten upplevelse i sig själv. Typ. Nästa gång kokar jag nog ris som vanligt och bara blandar i resterande ingredienser efteråt. Lär inte vara någon skillnad. 

En annan sak jag inte förstod mig på var bondbönorna. Är det inte meningen att de ska vara gröna? När jag skalat dem så möttes jag av en likblek vaxig liten sak. Tänkte att de kanske ändrade färg när de ångades. Och det gjorde de. De förvandlades till stora, gråa russin. Tillförde inte mycket till rätten i sig. Ska nog köpa frysta nästa gång, då vet man iallafall att de är mogna.

Nu ska jag gå och äta lite risrester, blev så hemskt sugen på gråa russin bondbönor.

 

P.S. Låter jättepessimistisk till denna maträtt, men det var gott! Det luktade saffran i hela lägenheten, och saffran och kyckling och ris är alltid gott!